I had two tourist goals coming to Australia. One was to see kangaroos, and the other to go surfing –at least try to. Kangaroos –done. Surfing –easier said than done… Last Sunday, Jazmine, my almost professional surfer friend, and I ventured out to surf. Half an hour of catching waves, but still laying on my chest on the board, the shark alarm went off! I thought I was in Australia or something. Jazmine explains to me what to do if a shark attacks the board. Sometimes sharks can attack the board because they think it’s a seal. “But they will spit it out because they don’t like the taste. But if they bite you, hit them in the eyeballs or on the nose.” In all the movies that I’ve seen, the sharks’ mouth is definitely bigger than my head –and it’s also always in front of all that nose and eyeball business. I was wondering how I would be able to reach over the open mouth to hit his eyes… or to hit his nose without sticking my arm into his mouth… Scary thought…. I didn’t get bitten. But I did get to stand on the surf board twice –for like 1-2 seconds!

“You mean, what I do for the Lord or what I do for a living?” I had been sharing with a prayer group about what I do in YWAM and Thomas and I started talking afterwards. I didn’t know how to clarify my question. I had asked him what he was doing, and he had given me two options: what he did for the Lord or what he did for a living. I opened and closed my mouth at least once while I wondered if those two options weren’t really the same thing. “What you work with” I said and continued to encourage him to see that when he worked at a fastfood restaurant he was serving the Lord as well.
I think that our vision of the kingdom is often too small. Jesus talked about the kingdom as yeast leavening the whole dough. He didn’t just mean that the church is a dough, or our prayers. For Jesus, the whole world is a baking factory waiting to be saturated by the yeast of the kingdom! It goes so beyond what we see now. That’s the kind of God that I serve -One who can work through me no matter where I’m at or what I’m doing!

“Ya man! You’re in Jamaica!” sade piloten. Jag var lite trött efter att ha vaknat tidigt, men förväntansfull! Den nya School of the Bible i Jamaica började för två veckor sedan och jag var på väg för att undervisa dem i en vecka om första Moseboken. Jag var nervös för jag har inte varit gästtalare till en skola för en hel vecka förut. Är inte van att prata jättelänge inför människor som jag inte känner heller.
Men det har gått så bra! Jag har verkligen tyckt om att undervisa den här klassen, de har haft många bra frågor. Vi har pratat om hur Gud skapade människan och hur Han introducerar sig själv i 1 Moseboken –vad det är som Han vill att vi ska veta om Honom från början innan vi laser resten av Bibeln. Vi hade en övning där de plockade ut varje verb som handlar om vad Gud gör för att kunna se vad Han gör mest, så att vi kan veta vad Han tycker är det viktigaste. Gud talar och skapar ganska ofta! De flesta eleverna är från Jamaica, men det är två från USA och en från Canada/Belize

Onskar att jag kunde komma tillbaka i slutet av skolan for att se vad Gud har gjort i deras liv! De har manga fragor och alskar att lara sig -vilket betyder att de kommer att fa ut mycket av detta aret
Jag blev sjuk dagen innan jag åkte –inte väldigt sjuk, bara ont i halsen. Jag kunde inte sova mycket veckan innan jag åkte, för skolan började précis, och Manuel och jag undervisade om Guds rike den veckan (det gick jättebra! Jag älskade att undervisa den veckan!). Jag mår bra, det är bara min hals som fortfarande får mig att låta som en hes kråka, och det känns so matt jag fortfarande har lock för öronen sedan jag kom hit i lördags.
Jag försöker att soca bort det och att ta hand om mig själv, men du får gärna be att jag blir bättre!